Östersjöns havsbotten är dåligt kartlagd. Nu börjar kartor som visar naturen under ytan bli färdiga i projektet SeaGIS 2.0. Kartorna är de första i sitt slag och ska fungera som underlag för en hållbar havsförvaltning. Området som täcks in är drygt halva Bottniska viken på både på svenska och finska sidan.

Kartorna är ett kunskapsunderlag för kust- och havsplanering. Med hjälp av dem kan man till exempel se var det är lämpligt att anlägga olika verksamheter som vindkraft eller en sjöfartsled. På så sätt blir det lättare att ta hänsyn till känsliga och värdefulla naturområden.

– Kartornas storlek och detaljrikedom är helt unik. Vi har haft tillgång till över 30 000 observationer från Finland och Sverige när vi framställt underlaget. I dagsläget finns inget liknande, där två länder samlat så mycket detaljerad information om biologin på havsbottnen, säger Johnny Berglund, projektledare för SeaGIS 2.0.

Till nytta för många

Kartorna presenteras i den kommande versionen av SeaGIS karttjänst, en digital plattform som visar undervattenskartorna med naturtyper och biotoper på ett lättillgängligt sätt. Underlaget kommer under våren att bli öppet och kunna nyttjas av såväl myndigheter och kommuner som organisationer och näringsidkare.

Mer kunskap och samordning behövs

Östersjöns havs- och kustmiljöer behöver värnas och må bättre. För att företag och verksamheter i området ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt behövs mer kunskap om miljöns tillstånd.

Nästa steg i SeaGIS 2.0 blir att, men hjälp av kartorna, utreda områdets naturskydd i form av naturreservat, Natura 2000-områden och andra skyddsformer.

– Vi kommer att utreda hur skyddet ser ut för olika biotoper, både inom och utanför skyddade områden. Vi kommer även att analysera nuvarande skyddsnivå och skyddsbehov för olika naturtyper, berättar Ulrika Björkman, Forststyrelsen, som leder arbetet med bedömningen av havsmiljön i SeaGIS 2.0.

Samarbete mellan svenska och finska myndigheter

Under två dagar i mars samlades representanter från myndigheter och organisationer för att diskutera och jämföra de finska och svenska kartunderlagen. Ett syfte med workshopen var att se hur kartunderlagen kan nyttjas vid den nationella rapporteringen som begärs i art- och habitatdirektivets artikel 17 eller för inledande bedömning för havsmiljödirektivet, samt hur kartunderlagen kan nyttjas vid planering av kust och hav.