Hur kan Finland och Sverige samarbeta vid ett oljeutsläpp?

Martin Neldén är beredskapshandläggare på Länsstyrelsen Västernorrland. Han jobbar med oljeskyddssamverkan i SeaGIS 2.0 för att se hur myndigheter i Finland och Sverige kan jobba gemensamt för att hantera oljeutsläpp på ett effektivt sätt.

20170906_150213

Varför behöver Finland och Sverige gemensamt förbereda sig för miljöolyckor i havet, som till exempel oljeutsläpp?
Ett oljeutsläpp i Bottniska viken riskerar att drabba båda länderna, därför är det viktigt att ha en gemensam planering för hur vi agerar. Det är också så att varje land för sig har begränsningar i resurser och uthållighet för att ta hand om ett riktigt stort oljeutsläpp. Om vi planerar vårt agerande tillsammans kan vi höja vår förmåga att ta hand om ett större utsläpp och förhoppningsvis minska skadorna som utsläppet ställer till med.

Vad kan hända vid ett oljeutsläpp?
Det som ger störst skador är när ett oljeutsläpp kommer in i kustnära vatten. Oljan kan då spolas upp på land eller sjunka och hamna i bottensedimenten. Det som spolas upp på land kan ge allvarliga skador på fågelliv, växtlighet och djurliv beroende på vilken typ av strand det är som drabbas.

Det som hamnar på botten riskerar att ge långsiktiga skador på vattenlevande djur och växter. Det finns exempel från större oljeutsläpp där effekter på bottenlevande organismer kunnat ses minst tio år efter utsläppet. Det är också viktigt att förbereda sig innan oljeutsläppet genom att kartlägga känsliga områden och hur insatser kan sättas in på dessa platser i ett tidigt skede.

Hur hanterar man ett oljeutsläpp?
Olja är enklast att ta hand om när den befinner sig på havsytan. Då kan man med hjälp av fartyg, länsar och upptagare samla upp oljan och ta hand om den. Så fort oljan börjar komma i land blir arbetet betydligt mer komplicerat och arbetskrävande. Då krävs stora personalresurser som helt enkelt städar stranden efter oljan.

Arbetet tar lång tid och kräver god planering. Sanering och uppföljning kan pågå i flera år om utsläppet är stort. Beroende på om det är exempelvis en sandstrand, klippor eller ett vassbälte används olika metoder. Det är viktigt att använda rätt metod till den strandtyp som ska saneras, annars kan saneringen ställa till med värre skador än vad oljan i sig gör.

Saneringen kan vara att till exempel skrapa av stenar eller klippor, skotta upp förorenad sand eller tvätta klippor med vattenslang. I vissa fall kan vara lämpligast att låta naturen själv ta hand om utsläppet och bara låta oljan vara.

Hur ser det ut idag med samarbetet mellan Finland och Sverige i de här frågorna?
Det finns idag flera viktiga avtal mellan Sverige, Finland och andra länder kring Östersjön som bland annat berör just samarbete vid ett oljeutsläpp. De viktigaste avtalen för Bottenhavet och Bottenviken är Köpenhamnsavtalet, Helsingforskonventionen (HELCOM) och Nordiskt räddningstjänstavtal (NORDRED).

Köpenhamnsavtalet säger att vi ska hjälpa varandra oavsett var oljeutsläppet skett och vem som riskerar att drabbas.

HELCOM handlar mycket om förberedelser, övningar och gemensam planering av insatser mot oljeutsläpp.

NORDRED avtalar hur räddningstjänster kan bistå varandra över nationsgränserna i de nordiska länderna. Det är bra att det finns ett etablerat samarbete och där vi kan hjälpa varandra när ett stort oljeutsläpp sker.

Dessutom finns det även samarbete under EU-paraplyet.

Hur kan det förbättras?
Samverkan på nationell nivå finns det väl upparbetade kanaler för, däremot behöver säkert kunskapen om hur det ser ut på andra sidan Bottenhavet och Kvarken bli bättre på den regionala och lokala nivån. Vad kan Sverige respektive Finland hjälpa till med? Hur begär jag den hjälpen och vem är det som kommer?
Vilka svårigheter finns det med att samordna de två länderna?

Strukturerna kring hur ett oljeutsläpp ska hanteras ser lite olika ut med olika typer av ansvariga myndigheter där myndighetsstrukturen ser olika ut i Finland och Sverige. Då är det viktigt att känna till detta i förväg för att veta vad man kan förvänta sig.

Vad är nästa steg i arbetet?
SeaGIS 2.0 har sammanställt en rapport som nu närmast ska skickas ut på remiss. I rapporten beskriver vi vilka resurser som finns tillgängliga för att bekämpa ett oljeutsläpp på båda sidorna om Bottniska viken.

Vi har också tagit fram en gemensam prioriteringsmodell som pekar ut vilka områden som behöver prioriteras vid en eventuell räddningsinsats. Nu ska vi stämma av att informationen är korrekt och att prioriteringsmodellen känns rätt.

Remissversion av rapporten:

Oljebekämpningsberedskap i Kvarkens havsområde PDF

Om du har synpunkter på rapporten, kontakta:

Johnny Berglund
projektledare
johnny.berglund@lansstyrelsen.se
+46 10-225 44 17

Hans-Göran Lax
projektansvarig i Finland
hans-goran.lax@ely-keskus.fi
+358 40 5377 846

Många intressen ska samsas om havet – idéer för hållbar blå tillväxt tar form

Del två av workshopserien Hållbar tillväxt för kust och hav hölls i Vasa 14-15 november 2016.

Ett 40-tal personer från olika organisationer deltog. Den här gången låg fokus på att ta fram förslag på åtgärder för hållbar tillväxt längs kusten och i havet.

Deltagarna diskuterade i mindre grupper och presenterade sedan vad de kommit fram till.

– Vi fick in flera intressanta konkreta idéer och synpunkter. Materialet kommer nu att sammanställas för att ta fram en inriktning inför kommande arbete, säger projektledare Johnny Berglund.

Grupperna var uppdelade utifrån intresseområdena:

  • Energi och vindkraft
  • Fiske och vattenbruk
  • Sjöfart och infrastruktur
  • Besöksnäring och naturvård
  • Rekreation, friluftsliv och naturvård

Syftet med workshop-serien är att sammanställa olika sektorers behov och intressen samt hitta lösningar som på sikt kan förbättra förutsättningarna för en levande kust- och havsmiljö.

En tredje workshop är planerad till våren 2017.

Röster om blå tillväxt

Hur kan Kvarken och norra Bottenviken utvecklas på ett hållbart sätt? Här har vi samlat några röster från olika sektorer. Intervjuerna spelades in i samband med workshopen Hållbar tillväxt för kust och hav.

Mia Karlsson, projektet Spotlight High Low Coast
Projektet Spotlight High Low Coast ska stimulera företagande, paketering och marknadsföring och tar utgångspunkt i det gemensamma UNESCO världsarvet Höga Kusten/Kvarkens skärgård.

Olle Nygren, Damina AB
Hur är det att arbeta som företagare på en ö i Kvarken? Hur ser framtiden ut när det gäller naturturism och vad krävs för att utveckla företagandet så fler kan försörja sig på det?

Anita Storm, förädling av fisk
Hur kan outnyttjade fiskarter bli god, nyttig och närproducerad mat? Anita Storm berättar hur hon arbetar för att ta fram nya recept och förändra attityder till fiskar som traditionellt inte används som mat.

Mattias Lindholm, Wasaline
Hur ser nuläget och framtiden ut för godstransporter över Kvarken?

John Erickson, Solrutten AB
Ett trettiotal aktörer har samlat krafterna genom Andelslaget Solrutten i ett omfattande farledsuppgraderingsprojekt. Vad innebär ökad tillgänglighet för ett kustområde och vad krävs för att fler ska upptäcka skärgården som besöksmål?

Karttjänst har stor potential att öka deltagandet i havsplanering

Kenneth Nordberg är forskare vid Åbo akademi och deltar i SeaGIS 2.0. Han forskar inom områdena regional utveckling, industriell utveckling, governance och regional förvaltning. Här besvarar han några frågor om möjligheterna med SeaGIS karttjänst.

kenneth-foto

Varför är det viktigt med insyn och öppenhet i havsplanering?

Att allmänheten deltar i olika samhällsprocesser kan minska avståndet mellan beslutsfattare och befolkningen.

Våra samhällen blir allt mer komplexa, och det gäller också havsplanering. Människor rör på sig, de är beroende av havet och berörs av hur havsområdena planeras.

Deltagande i planering gör det möjligt att få med den sociala biten, exempelvis information om människors handlingsmönster och preferenser. Kunskapen om havet och de förändringar som sker där märks ofta lokalt, därför har de som bor på en viss plats ofta bäst information om den lokala miljön.

På vilket sätt kan SeaGIS karttjänst bidra till delaktighet?

SeaGIS karttjänst erbjuder en gränsöverskridande plattform som är baserad på de naturliga förutsättningarna, alltså havets utsträckning, snarare än administrativa gränser. Det tror jag är rätt unikt.

Plattformen har stor potential, dels som informationskälla genom den stora mängden datalager, dels som deltagande- och kommunikationskanal. Verktyget kan som det ser ut nu utgöra underlag för deltagandeprocesser genom att data om exempelvis aktiviteter och ekologiska förutsättningar synliggörs.

Om användarvänligheten ytterligare förbättras finns det i framtiden möjlighet att kontinuerligt få in lokala och sociala data. En kartplattform har också en stor potential som kommunikationsplattform för ett innovationssystem.

Vad är möjligheterna med en öppen karttjänst?

Deltagande genom ett elektroniskt verktyg, så kallat e-deltagande, ses som det nya paradigmet i deltagandeforskningen. Traditionella deltagandemetoder som sammankallar grupper rent fysiskt har ansetts otillräckliga för att de är tidskonsumerande och tunga processer att genomföra.

Med e-deltagande blir deltagandet snabbare och enklare och kan genomföras kontinuerligt. Den öppenhet och tillgänglighet som en e-deltagandeplattform erbjuder ökar synligheten och ger hela processens legitimitet.

Utöver det underlättas implementeringen eftersom aktörer och berörda redan är införstådda med de beslut som tas. En karttjänst erbjuder även visualisering av ofta komplexa omständigheter, vilket förenklar deltagandet från lekmannens perspektiv.

Vad finns det för risker?

Direkt deltagande är överhuvudtaget en utmaning för det politisk-byråkratiska systemet, eftersom det bygger på en hierarki där väljaren får uttrycka sin åsikt enbart när val anordnas. Integreringen av den kunskap som erhålls genom deltagande begränsas både av nationella planeringssystem och av administrativa kulturer.

En av de svåraste momenten  i planering med ett deltagande-element är hur lekmannakunskap och expertkunskap ska vägas mot varandra. En planerare hamnar i en knepig situation eftersom om lekmannakunskapen inte tillåts få någon relevans så riskerar hela deltagandeprocessen att sparka bakut.

Risker finns också i det att planeringsinstrumentets utformning kan styra och exkludera för användaren viktiga aspekter, därför bör tilltänkta användare få delta redan i utformningen av verktyget. En annan viktig aspekt är att elektroniska verktyg kan utesluta grupper som har svårigheter att hantera dem av olika skäl.

Finns det exempel på liknande tjänster idag? Hur fungerar de?

Användandet av GIS-baserade planeringstjänster blir allt vanligare, speciellt i stadsplanering. Ett exempel är Soft-GIS-systemet som utarbetats av Aalto-universitetet. Karttjänster för havsplanering är mer ovanliga, men Googles karttjänstverktyg har använts en del bland annat i Australien och USA.

En kritik som de här kartplattformarna har fått är att informationen inte är tillräckligt exakt eller tillräckligt heltäckande för att användas i planering.

Information ges i form av att användare kan markera områden som är viktiga för dem, men det säger till exempel inget om de områden som de inte markerar. Generellt ses ändå användandet av kartplattformar som en stor fördel för planeringen genom att osynliga värden blir synliga.

Mer om karttjänsten

SeaGIS håller på att utveckla en digital karttjänst för lagring, visualisering och förmedling av olika kunskapsunderlag. Karttjänstens användarvänlighet och funktionalitet förbättras just nu.

Målgruppen var från början kommuner och olika myndigheter som planerar och förvaltar havsområdet. Under det första projektet blev det tydligt att en bredare publik kan ha glädje av plattformen. Bland annat kan den möjliggöra smidigare kommunikation mellan myndigheter och allmänheten.